Fast det gäller inte för min sjusovande sambo, som blev uppe till sent igen... Eller tidigt är väl ett bättre ord för när man inte går och lägger sig förrän klockan sex någonting på morgon? Skulle prompt bli väckt klockan tolv, men nu när klockan är närmare ett.. så har han fortfarande inte gått upp. Han har nog en släng av den där hemska tröttheten jag hade för ett tag sedan. usch Det är verkligen inte kul att inte kunna sova som man ska om nätterna utan är tvungen att sova om dagarna. Hela ens tillvaro känns helt in- och utvänd och upp - och nervänd efter ett tag. För min del känns det lite dumt efter som jag inte ser värst mycket av J de här dagarna, men han såg precis lika lite av mig för ett par veckor sedan då jag var lika trött. Kan det inte ta och vända här snart!? Så att båda två kan få samma dygnsrytm? Börjar ju sakna min goding...

//D.D\\
... sätter sig med lite methodology hon ska lära sig.