Ja, det frågade jag mig själv en sväng för ett par veckor sedan. Usch. Det var riktigt hemskt och jag tänker inte skriva något ingående om vad som hänt heller. Bara att ibland är man lite för full och därmed också otroligt dum och gör klantiga saker. Hursomhelst så är jag back on track med det mesta och livet känns underbart. Det kvittar hur mycket det blåser (läs stormar) och mulnar på ute, så har jag sol i hjärta och sinne. Nu känns det nästan som jag är helt oslagbar och livet leker. Visst händer det att saker går emot en, men sånt är ju livet och jag är bara nöjd över att vara en del av det. Måhända har jag fått lite perspektiv på livet och lärt mig en läxa!?

//D.D\\
... som återuppstått!?