Läslusen //D.D\\ rapporterar...

Åh! Om du har sett och tycker om tv-serien Band of Brothers, så borde du älska den här boken. För Norman Mailers debutroman är precis som den serien, fast mycket bättre. Den utspelar sig under andra världskriget, men den behandlar den mindre välbekanta (av mig i alla fall *ler*) delen av kriget. Alltså den del av kriget som utspelade sig kring de japanska öarna mellan Japan och USA. Det är skitigt, blodigt och äckligt så att du nästan kan känna stanken och vätan, men det är just det som gör boken till en sådan upplevelse. Jag älskade den här romanen!

Åh, den här boken är nostalgi på hög nivå. Jag bara måste ordna en egen utgåva av den här boken, så att jag kan ha den i mitt egna bibliotek (som jag ska ordna när vi flyttat till hus... *hrm*). En sådan underbar liten historia om den stackars lilla bokstaven q, som bara vill bli omtyckt och använd. Helt underbar barnbok som tar upp alfabetet och bokstäver på ett så underbart och dessutom lite pedagogiskt sätt. Ett måste... tycker jag i alla fall *tihi*

Den var så bra! Boken handlar om ett gäng med kortvuxna personer som lever i USA, Tyskland och sedan Sverige under slutet på 1930-talet och början på 1940-talet (om jag inte minns helt fel). Deras udda utseende gör det farligt för dem att bo i Tyskland, vilket leder till att de flyttar till Sverige och "bor" på Gröna Lund. Ja, det är en mycket intressant berättelse och mycket nytt man fick veta/lära sig. Helt otrolig upplevelse! Se till att komma iväg och låna den... eller köp den... Jag struntar i vilket, bara du läser den!

Neeej! Det här var typisk modern "klipp- och klistra"- kåseriblaj... Föll inte mig i smaken alls, men det beror nog på att jag är lite allergisk mot den här stilen på litteratur. I långa loppet kommer jag nog att vänja mig och kanske till och med börja tycka om den, men inte än... och inte den här boken. Längre fram kanske jag kommer tycka om även boken, men den framtiden ligger inte runt nästa hörn direkt. Ska dock hålla utkik i hyllorna efter andra verk av författarinnan för att se om de går i samma stil... eller om det finns annat som kan väcka mitt intresse i hennes skrivande.

En bok fylld med lättlästa och mysiga kåserier från allas vår historiefarbror. Tyckte det var kul att läsa något annat än historiskt av honom faktiskt. Satt och småskrattade titt som tätt när jag läste den här, då han verkligen bjuder på sig själv i denna bok. Helt klart värd att låna om du vill ha något kortare, lättläst och roligt att läsa någon gång.

En härligt berättad ungdomsbok, som är den första delen i en fantasyserie för barn och ungdomar. Den handlar om en tjej vid namn Kat och alla de äventyr hon råkar ut för. Jag tyckte den var otroligt härlig och bjöd verkligen in läsaren i alla händelser och äventyr som det berättades om. Personligen skulle jag väl kanske inte riktigt vilja kalla det renodlad fantasy utan snarare en kombination av gammal saga och fantasy. Nåja, oavsett vilken genre man vill placera boken i så är den bra och värd att läsa.

Wow! Den här var superintressant och otroligt bra. En härlig läsupplevelse som verkligen fick en att fastna. Tycker det är roligt att författarinnan får en tänka efter kring den patriarkaliska titeln och får läsaren att ifrågsätta lite. Berättelsen är välskriven, vilket gör det lätt att följa den röda tråden i boken. Något jag anser vara viktigt när det gäller att få en bra läsupplevelse. Ja, den här får du inte missa...

En ungdomsbok skriven i en mycket intressant form, men jag är fundersam över om dess "hoppighet" passar barn och ungdomar? Vissa gånger kunde det vara svårt att hålla kvar den röda tråden, som jag anser vara viktigt för att hålla fokus på berättelsen. Att förvirring kan uppstå beror på att det hoppar mellan två olika perspektiv: bokens Arthur och sagan i bokens Arthur, som båda är trettonåriga pojkar. Det är alltså saga, myt och vardagsliv på ett stort gods under medeltiden som det berättas om i den första boken i en serie. De 100 kapitlen är visserligen skrivna med korta meningar och ett enkelt språk, men jag är fundersam över perspektivhoppen... Annars en mycket bra bok för ungdomar!

//D.D\\

En stor, tjock tegelsten om hur det var i Norge under andra världskriget. Jag hade svårt att lägga från mig boken och ville bara komma vidare i berättelsen, vilket inte kan påvisa annat än att boken är bra! Det är helt klart en sådan "tegelsten" som verkligen inte upplevs som just en tegelsten. Du upptäcker som läsare att du dras in i berättelserna om de olika karaktärerna i boken så pass att du glömmer bort dig. Ett par hundra sidor tar inte alls någon längre stund att läsa på detta sätt. Kanske att mitt intresse för krigstiden (före, under och efter) gör att jag upplever det som lätt, vad vet jag!? Jag kan i alla fall varmt rekomendera denna tegelsten *ler*

Den här tyckte jag om! En sådan skön stämning genom hela boken, som jag sträckläste från pärm till pärm. En bit av den svenska litteraturhistorien, men som ändå känns tidslös på något vis. Jag kan inte säga det på något annat sätt än att den känns tidslös, trots att den utspelar sig kring sekelskiftet. I de recensioner jag har hittat på nätet får boken både ris och ros, men av mig får den endast rosor. En läsupplevelse som fick mig att tänka, känna och uppleva i lugn och ro. Första boken av fru Martinsson jag någonsin läst, men det ska bli fler.

//D.D\

En mycket skrämmande dokumentär-roman om barnflickan i Knutby och hennes liv. Boken är något hoppig och fragmentarisk i sin sammansättning, men är intressant att läsa. Mitt intresse handlar helt om att läsa om människan bakom rubrikerna, vilket jag antar författaren har haft som avsikt med boken. (spekulation från mig) Det verkar åtminstone så när du läser boken. Skrämmande är den för att jag, hur mycket jag än läser om det, kan förstå hur människor så lätt blir påverkade och till viss mån även hjärntvättade till en tro eller liknande. Detta gäller oavsett vad för tro, sekt eller liknande det gäller. Det är skrämmande att läsa om hur människan faktiskt kan vara så svag och därmed även bli ett sådant offer för olika omständigheter.

Mycket surrealistisk roman, som är otroligt intressant att läsa. Å ena sidan är den otroligt komisk. Å andra sidan kan den vara lika skrämmande som komisk. Meningen är kanske att den ska framstå som mer skrämmande än komisk, då den handlar om människans utsatthet. En lite BigBrother-attityd förekommer i boken, men en dold sådan. Den hör till listan med böcker som man bör ha läst, samt till litteraturhistorien. Jag kom i kontakt med den genom en universitetskurs och det är jag otroligt glad över. Annars hade jag nog varit lite rädd för att plocka med mig boken från bibliotekets hyllor, då namnet Kafka inger sådan respekt att det nästan skrämmer bort läsare. Se dock till att du vågar plocka med boken och läs den!

Den här boken ger läsaren en otrolig inblick i det japanska samhället, åtminstone när det gäller storstadslivet i Japan. Jag vill även kalla stilen på berättandet japanskt crazy, vilket jag härleder från alla galna tv-shower, animéserier, dataspel m.m. som kommer från landet. Japansk kultur är en smältdegel av det mesta från det allra prydaste till det mest sanslöst galna, perversa och otroliga. Vad gäller läsupplevelsen så kan jag inte säga annat än jag är nöjd. En läsvärd bok med andra ord.

Den här boken kom jag över genom en litteraturlista (åter igen), vilket jag är glad för att jag gjorde. Under tiden då jag läste den tyckte jag att boken var knepig. Personligen tror jag att det handlade om att jag var lite för stressad när jag läste boken, så jag kommer att ge den en chans till. Den handlar om Afrika under kolonisationen och ger upphov till många tankar kring detta ämne. En mycket speciell bok som jag helt klart måste läsa igen.

//D.D\\

Historikern och författaren Svedelid har här skrivit en sådan nervkittlande och svindlande berättelse om sonen till Eva Braun och Adolf Hitler. Den får läsaren att skärpa alla sina sinnen och sitta som på nålar. I alla fall när läsaren är jag *ler* Vilket suveränt slut det är sedan också. Ja, jag kan inte vara annat än lyrisk över denna spännande roman, som tangerar både historien och nutiden på ett så suveränt sätt. Väcker en hel del tankar och funderingar hos en i alla fall.

Den här boken iddes jag aldrig läsa ut då jag upplevde den alltför trivial. Jag kan tänka mig att boken är ypperlig läsning för ett totalt tankeavbrott för den känns tom. Personligen upplevde jag det som om jag inte ens behövde tänka när jag läste den här boken, vilket är ett minus enligt min skala. Ett stort minus, då en bok bör säga något till dig åtminstone. Det gjorde inte denna roman dessvärre. Kanske att jag längre fram ger den en andra chans, men det blir nog inte förrän jag har glömt bort dess "nothingness" - om jag får kalla det så!?

Jag har bara orkat med att läsa hälften av denna roman än så länge. Det är en sådan vidrig historia som Majgull Axelsson berättar att jag inte klarade av att ens ha den hemma. Bara att läsa nästan hälften av boken tog mig över en månad att läsa och sedan klarade jag inte mer! Jag tog boken under armen, travade iväg till biblioteket och lämnade tillbaka den. Där står den fortfarande i hyllan och väntar på att jag ska klara av att läsa klart den! För läsa ut den SKA jag bara göra... För den är så suveränt bra och det är just vidrigheten i berättandet som gör boken så otroligt bra. Den handlar om gatubarn och det hemska öde som väntar dem ute på gatorna och det är inte ett dugg censurerat. Gatubarnens verklighet kommer till sin rätta utan att romantiseras i denna bok. Läs den!

En parodi på den vid det här laget rätt kända Da Vinci - koden (Brown, D. 2003). Personligen är jag lite manisk när det gäller originalversioner och så vidare när det gäller både böcker och filmer. Jag vill alltså läsa, se eller höra originalversionen allra helst, men därmed säger jag inte att jag inte uppskattar senare versioner eller parodier. Denna parodi anser jag dock endast ha lyckats till hälften. Vissa partier i boken är så otroligt roliga att jag inte kan låta bli att skratta, men några sidor längre fram kan skrattet fastna i halsen på mig. Endast halvt om halvt lyckad parodi anser jag. En liten varning för utelämnade skratt alltså, men säger heller inte att du ska låta bli att läsa den!

//D.D\\

Var på biblioteket med en av mina yngre fosterbröder och vi gjorde en deal. Han lånade en kapitelbok för att läsa om kvällarna om jag lånade denna bok. Den skulle vara superbra och spännande sade han. Nog var den det alltid, så jag kan varmt rekomendera den till barn i mellanstadieålder ungefär. En välskriven barndeckare skulle jag vilja kalla den här boken faktiskt. Jag ska leta reda på fler böcker av författarinnan och läsa för att se om det finns fler guldkorn från henne.

Nja, det här är en bok som är svår att hålla sig kvar i och därmed inte något för svårkoncentrerade människor. Författaren fick norska Kulturdepartementets skönlitterära pris för bästa ungdomsroman för denna bok, men jag tror personligen inte att ungdomar kan fokusera på den. Det förekommer en del humor i boken, fast jag tror inte att den går riktigt hem hos de svenska unga människor som läser boken. Kan nog kanske tänka mig att de norska ungdomarna kan tycka om den, då jag antar att det handlar om en hel del kulturellt baserad humor. Priset till trots, så kan jag inte tycka mer än att den var okej.

Det här var en ren chansning från min sida när jag var inne på bokhandeln och skulle köpa på mig några pocketböcker. Vilken otroligt bra chansning det var av mig, då det är en otroligt bra historia som grep tag i en från första början och släpper inte taget förrän långt efter. Den behandlar övergrepp på barn och ämnet gör att berättelsen blir så äcklig, men det går inte att sluta läsa för den sakens skull. Du vill som läsare bara komma vidare och se till att idioten som förgriper sig på barn blir inlåst. Det gäller nog att tycka om magstarka och hårdkokta deckare om man vill orka med hela denna berättelse, men det är väl värt att göra ett försök!

En bok som är med som kurslitteratur i en av kurserna jag läser på universitetet. Jag upplever boken som knepig och hoppig, vilket därmed gör den svår. Kanhända är det bara jag som upplever det så eftersom jag läser den med kursglasögon, dvs. letar analepser, prolepser m.m. Kommer nog någon gång i framtiden ge den en ny chans och då läsa den på ett mer "vanligt" nöjesläsningssätt. Jag tror att boken kommer vinna på det - i mina ögon i alla fall *ler*

//D.D\\